Blev visst en för lång sovmorgon idag med. Fast den här gången blev det "bara" till halv 1. Det är ju så himla tråkigt att vara ledig själv. Finns ingenting att göra. Ja, ingenting mer än att städa. Sen är det för kallt för att gå ut med. Inte alls kul. I morgon är Patrick Ledig så det ska bli skönt att få en dag till lediga tillsammans innan vardagen börjar igen. Jag är inte alls pepp på att gå till skolan, jag vill ingenting med skolan längre. Kommer få två nya ämnen, religion och psykologi. Det kommer bli väldigt tufft, men jag vill klara det. Det är inte långt kvar nu. Ett halvår. Sen äntligen!

Tror ingen förstår hur mycket jag längtar, hur ont i magen jag bara får av att tänka på skolan. Av många olika orsaker. Det är nu jag börjar räkna ner dagarna till att må bra.


Nu ska jag laga lite mat, lite rester från igår ska det få bli. Sen längtar jag till Patrick kommer hem för då ska vi ut och gå. För nu är det dags att bli nöjd med sig själv. Än så länge längtar jag till att få ut och gå och få röra på mig. Så länge jag gör det, kommer allt gå galant.
Efter en lång mysig promenad blir det att gå in och laga god mat. Tillsammans med min kära, det finns inget bättre att göra saker tillsammans med honom :)

Vi har blivit så oerhört starka tillsammans. Det finns ingen som känner mig som du, och det finns ingen som känner dig som jag. Det finns inget tvivel om att det kommer vara du och jag för alltid. På söndag har det gått två och ett halvt år av våra liv som har varit de bästa. Och jag känner mig fortfarande nykär. Pirret i magen och leendet på läpparna som kommer så fort jag tänker på dig.
Jag älskar dig!